Den stickade strukturen har en betydande inverkan på draghållfastheten hos en lång stickad kjol. Här är en detaljerad förklaring av hur olika aspekter av stickad struktur påverkar denna egenskap:
Typ av stickning:
Inslagsstickning (t.ex. Jerseystickning): Inslagsstickning innebär att ögla garn horisontellt. Även om denna struktur är mycket elastisk och bekväm, har den generellt lägre draghållfasthet jämfört med varpstickningar. Öglarna kan lätt sträckas och deformeras, vilket kan minska den totala draghållfastheten.
Warp Knit (t.ex. Tricot Knit): Varpstickning innebär att garn öglas vertikalt, vilket resulterar i ett stabilare och starkare tyg. Denna struktur ger högre draghållfasthet på grund av sammanlåsning av garn i en längsgående riktning, vilket är mindre benäget att sträckas och deformeras.
stygntäthet (mätare):
Hög stickning (tightare stickning): En högre stickning betyder fler maskor per tum, vilket skapar ett tätare och tätare tyg. Detta ökar draghållfastheten eftersom de tätt packade stygnen ger mindre utrymme för deformation och fördelar spänningen jämnare över tyget.
Låg stickning (lösare stickning): En lägre stickning resulterar i en lösare stickning med färre maskor per tum. Denna struktur är mer flexibel men har lägre draghållfasthet på grund av de större luckorna mellan stygnen, vilket kan leda till lättare sträckning och rivning under spänning.
Stygntyp:
Vanlig stickning (Stockinette): Denna grundläggande sömtyp skapar ett slätt tyg som är relativt balanserat när det gäller stretch och styrka. Det kan dock krulla i kanterna och kanske inte ge den högsta draghållfastheten jämfört med andra strukturer.
Ribbstickning: Ribstickning växlar mellan räta och aviga maskor, vilket skapar vertikala åsar. Denna struktur är mycket elastisk och har bättre draghållfasthet än slätstickad på grund av sammanlåsningen av stygn, vilket ger mer motstånd mot sträckning.
Kabelstickning: Detta innebär att man korsar lager av stygn över varandra, vilket skapar en tät och komplex struktur. Kabelstickning har hög draghållfasthet eftersom de överlappande sömmarna fördelar spänningen effektivt och ger ytterligare strukturell integritet.
Fibertyp och garnegenskaper:
Typen av fiber och egenskaperna hos garnet (t.ex. tjocklek, snodd, skikt) spelar också en avgörande roll för att bestämma draghållfasthet. Till exempel kan naturliga fibrer som bomull ha olika dragegenskaper jämfört med syntetiska fibrer som polyester. Tvinningen och skiktet av garnet kan förbättra draghållfastheten genom att göra garnen mer kompakta och elastiska.
Tygkonstruktion:
Enkelstickning: Enkelstickning görs med en uppsättning nålar och har vanligtvis mindre draghållfasthet på grund av sin enklare struktur.
Dubbelstickning: Dubbelstickning använder två uppsättningar nålar för att skapa ett dubbelt tyg. Denna konstruktion ökar draghållfastheten eftersom tyget är tjockare och mer robust, med båda skikten som ger stöd och fördelar spänningen jämnare.
Förstärkningar och blandningar:
Att lägga till förstärkta garn eller blanda fibrer med hög draghållfasthet (t.ex. inkorporering av nylon eller spandex i bomull) kan förbättra draghållfastheten hos det stickade tyget. Dessa förstärkningar ger ytterligare stöd och förbättrar tygets förmåga att motstå spänningar.
Den stickade strukturen påverkar avsevärt draghållfastheten hos en lång stickad kjol . Faktorer som typ av stickning, stygntäthet, stygntyp, fibertyp, garnegenskaper, tygkonstruktion och användningen av förstärkningar bidrar alla till plaggets totala draghållfasthet. En väldesignad stickad struktur kan balansera elasticitet, komfort och draghållfasthet för att möta de specifika kraven för kjolen.